Lokalvårdare

Ja, jag har ju som sagt bott här uppe i ett år nu. Nere i skåne finns det åtminstone en eller två som saknar mig, och jag har börjat sakna skåne lite senaste tiden. Det är lite störigt. Jag satt och spanade efter jobb på arbetsförmedlingens sida och kunde inte motstå att kolla Helsingborg också. Självklart, nu när jag börjat vela lite om att flytta ner igen, så hittar jag ett som skulle passa mig perfekt. Man skulle kunna tro att jag gillar att städa när ett städjobb är väldigt lockande. Å andra sidan tror man nog inte det om man ser lägenheten min för tillfället. I alla fall... städjobbet... Lite Good Will Hunting-feeling över det, med skillnaden att jag inte är något geni.
Scheisse... Vet inte om jag ska söka det. Får nog sova på det inatt.
"A man travels the world over in search of what he needs and returns home to find it." Kanske ligger något i det? Eller inte?

Festivalsommar

En månad senare är jag äntligen hemma igen. Jobbade på Peace&Love, Arvika, och Helsingborgsfestivalen. Helt underbart roligt har det varit. Har fått jobba med gamla vänner och nya vänner. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Svårt att sortera ut det roligaste. Men egentligen är väl det bästa alla nya sköna människor man fått lära känna under dessa veckor. Så för att sammanfatta: Sommaren var fantastisk.
Det kändes lite syrligt att resa hem igen efter att ha hängt med polarna så pass länge, men samtidigt skönt att få sätta sig i sin egen soffa igen. Titta på TVn med väldigt få kanaler. Käka grillat med syster o co. Och plinka ett par toner på gitarren jag inte lärt mig hantera riktigt än.

Nu väntar första festivalen som deltagare och det ska bli sååå skönt. Urkult börjar på torsdag. Känns lite tryggt att jag ska åka med ett par vänner, även om det antagligen skulle bli en helt annan upplevelse att åka helt själv. Imorn ska jag checka tältet så det håller för några dagars festivalande och shoppa ett par shorts som inte är utformade för arbete eller bad.

Back in Härnta!

One year later...

Den 3:e juni 2009 blev jag skjutsad ner till Smygehuk för att påbörja promenaden min. Skrev han med ett leende på läpparna.
"Gick du själv?" Ja. Jag frågade självklart runt bland folk om någon var intresserad. Men det är tydligen mer intressant att springa i ekorrhjulet än att se sveriges vägar till fots. Oj oj oj, ni vet inte vad ni missade. Men att jag inte fick sällskap var aldrig något hinder. Det var snarare skönt att inte behöva ta hänsyn till någon annan än mig själv. Jag kunde ju stanna när jag ville, äta när jag var hungrig och gå precis de vägar jag själv, eller kronan i vissa fall, valde. Allt var på mina villkor.
Så här ett år senare saknar jag det jävligt mycket och inser att jag onekligen måste och kommer göra något liknande igen. Kanske gå resterande bit upp till treriksröset, kanske längs västkusten eller över sjön och promenera i amerikat.
Jag åt den godaste apelsinen jag någonsin ätit, fick fler fästingar än jag någonsin fått och träffade de skönaste främlingar jag någonsin mött. Sovplatserna varierade från den sämsta (i en hög med stenar) till den bästa (på bänk i stuga med eld i grillen och en bok på magen). Vädret varierade från den varmaste, mest vindstilla till det blötaste vid Västerås.
Om jag funderade på att avbryta vandringen? Nej, under de drygt en och en halv månaderna jag var ute var det bara en morgon under första veckan som humöret tyckte att jag skulle gå hem. Och det varade bara en timme eller två. Beslutet att ge sig ut på långvandring är nog det jag är mest nöjd med någonsin.

Jag har varit ifrån skåne i lite drygt ett år nu. Och snart har jag bott i Härnösand ett år. Jag tänkte mig från början att jag skulle stanna här ett år, eller två. Och nu känns det som att det nog blir ett år till. Om jag bara får tag på ett jobb. Frågan är hur det kommer kännas att flytta ner igen. Jag har vant mig genom åren att inte träffa norrlands-systern men än någon eller några gånger om året. Nu ses vi varje vecka. Det kommer bli svårt att slita sig från lillkillen... Bip-bop-bop-bop liksom.
Nå... den dagen den sorgen.

Nu väntar snart midsommar och den årliga (förrutom förra året) midsommarfesten ute på landet. Och efter det Peace&Love, en skånevecka, Arvikafestivalen, en skånevecka till, Helsingborgsfestivalen och sen ett besök på Urkult. Det kommer bli en bra sommar.

Peace!

Härnösand-Helsingborg

Om två veckor är jag tillbaka i södern. Många timmar på bussen blir det. Igen. Lite scouting i lägerversion blir det denna gången. Och några dagars relaxande i kära Helsingborg. Jag har en känsla av att jag aldrig kommer kunna lämna kära skåne helt och hållet. Som någon slags flyttfågel kommer vingarna nog bära mig ner dit igen. Någon gång. Just nu funderar jag dock på att flytta ihop med en polare i en större lägenhet här i stan. Jag börjar tröttna på mitt minikök med minivask och miniugn. För att inte tala om mannen ovanför som skriker om morgnarna och fordonen som kör utanför fönstret mitt.
And some more poetry:

A pirate's last song
no claws of justice
no laws at sea
no pointless rules
but those founded by me

now walking ashore
you say I've done wrong
you want me in shackles
to sing my last song

bot know I've done nothing
to hurt any living
stole from no poor
just kept my own heading

I gave to the needy
the meager and sick
yet you say I belong
behind black bar and bric

you want people like me
people that don't follows
strung up in chains
or facing the gallows

and now as I'm caught
you'll do as you please
but no mather what
I will rest in peace

Utbildning

Jag hade länge planer på att studera. Att ta mig in på en lärarhögskola var ett alternativ, plugga något inom miljö var ett annat. Ett tag funderade jag till och med på att satsa på en militär karriär och plugga till officer. Men det känns som att det var riktigt längesedan nu. Nu ser jag inte meningen med det. Tre, fyra eller till och med fem år på ett ställe där jag inte skulle lära mig någonting. Ja, inget vettigt i alla fall. Jag tvivlar starkt på att jag skulle bli en betydligt bättre pedagog om jag fick utbildningen. Kunskapen jag skulle få i geografi (om jag nu skulle valt att bli geografilärare) hade jag lättare och betydligt snabbare kunna skaffa mig på egen hand. Med en trave böcker, några välriktade mail och eventuellt lite lab-utrustning skulle jag med säkerhet lära mig mycket, mycket mer på ett år än om jag slösat bort min tid på en skola. Dock skulle jag antagligen inte få jobb som lärare eftersom allt bygger på att man ska ha ett papper som säger att man är "utbildad" eller inte. Jag känner en del "utbildade" lärare. De kan säkert, eller förhoppningsvis, sitt ämne bra men har en väldigt skruvad människosyn. Och enbart baserat på det tror jag att jag skulle göra ett bättre jobb än dem.
Nu vill jag inte bli lärare. Inte just nu i alla fall. Och inte vill jag bli något annat som kräver en "utbildning" heller. Inte just nu i alla fall.
Folk verkar sucka när de hör att jag antagligen inte kommer plugga vidare. Och jag får erkänna att jag blir lite besviken då. Mitt liv skulle inte bli ett dugg rikare om jag utbildade mig.

Man is the artificer of his own happiness - Thoreau

två veckor

I varma södern. So far: Öl, vänner och 60-årskalas.

-Det är ingen som anställer dig om du ser ut så där.
-Det företag som dömer folk efter utseendet vill jag ändå inte jobba för.


-När kommer du hem till skåne igen?
-Jag vet inte. Att inte veta hur framtiden ser ut känns precis rätt just nu.


-So how was your traveling this summer, the walk? (sagt med fransk brytning)
-It was great. I had beautiful weather almost all the time.


Som om vädret ens var en tiondel av det underbara jag upplevde i somras. Kan någon förstå hur magisk sommaren egentligen var?

no phone no pool no pets

Skulle tvättat igår, men förra tvättaren hade inte tagit bort sin plupp. Jag har alltså "reservbyxorna" på resten av dagen. Det är stora hål i benfickorna på reservbyxorna. Jag går och handlar. Tappar plånboken på vägen tillbaka från affären. Går och letar men hittar ingen. Frågar i affären men ingen har lämnat in den. Tänkte ringa polisen och höra om de fått in någon. Nä, just det. Telefonen är sönder, jag väntar ju på en ny på posten. Den borde komma idag. Med min tur kan jag inte plocka ut den utan mitt körkort som ligger i plånboken.
Allt för att folk inte klarar av att hålla sig till tvätt-schemat. Suck.

The world as I know it

A voyage to the far away, frigid north

with sore but jolly feet

walking where life all over is bursting forth

stepping to nature's beat


With the deepest most pristine need to explore

gazing at the bluest skies

finding pathways seen by no man before

seeing it all with the happiest eyes


Unattached never baught never sold

waiting for no permit

the one and only way to grow old

the world as I know it



"Urkult - världens vackraste festival"

Dreads?

Har varit sjuk och är nu i någon slags återhämtningsfas. Seg är jag och ont har jag överallt. Tyck synd om mig. Nä, men det var inte så farligt. Det varade bara över en natt, så det hade definitivt kunnat vara värre. Det är dock riktigt kass att de håller på att borra i väggarna när man sitter med huvudvärk. Nåja...

Funderar återigen på dreads.

instead of bombs, why don't we throw cherries

Leisure

Snön ligger upp till fönsterna, i alla fall uppe hos syrran. De plogar ju fem millimeter från min vägg.
Vi diskuterade SJ, när jag var där uppe hos bergsfolket. De pratade ju om det på SVT's Debatt. Jag tycker fortfarande att det bara är onödigt att hetsa upp sig när tågen är försenade. Om man vet att tågen blir sena när vintern slår till, varför inte bara räkna med det då? Världen går ju inte under bara för att man blir, i värsta fall, några timmar sen. Eller? Och om den gör det... då kanske man inte borde ta tåget? Nej, jag tycker folk borde lugna ner sig istället. Helt ärligt, är vi inte bara lite äckligt bortskämda? Chilla och njut av livet innan det passerat.
Lite poesi på vägen:

Leisure - W.H. Davies

What is this life if, full of care
We have no time to stand and stare.

No time to stand beneath the boughs
And stare as long as sheep or cows.

No time to see, when woods we pass,
Where squirrels hide their nots in grass.

No time to see, in broad daylight,
Streams full of stars, like skies at night.

No tome to turn at Beauty's glance,
And watch her feet, how they can dance.

No time to wait till her mouth can
Enrich that smile her eyes began.

A poor life this if, full of care,
We have no time to stand and stare.

War & Peace

Hämtade lite böcker nyligen. Beställde War & Peace av Tolstoy, men jisses så många sidor den är på. Lär ju ta evigheter att bli klar med den. Men Family happiness var bra, så det hoppas jag denna också är.

I aint no salesman anymore. Jag vet. Man brukar inte säga upp sig förrän man hittat något annat. Men jag har sagt det förr och jag kan säga det igen. Jag är inte som alla andra. Vilket känns ganska bra när man tittar sig omkring. Inte för att jag ser ner på folk och tror jag är bättre. Klart jag är bättre än många, men kanske inte riktigt alla. Nåja... det jag menar är att jag inte håller mig kvar allt för länge i samma inkörda spår. Vilket är på gott och ont. För en som ser det som nödvändigt att ha en tryggt planerad framtid ser kanske det jag gör ganska korkat ut. Själv tänker jag inte allt för mycket på vad som ska hända. Kanske är det så att det inte finns några fria val. Då spelar det ju ingen roll. Likgiltighet. Hm... Nä, nog tror jag det finns både kärlek och hat där ute. Men i alla fall...

"Rather than love, than money, than fame, give me truth." är förevigat on my back och det blir snart en tredje text. På andra underarmen. Från Tolstoy denna gången.

En skillnad mellan Helsingborg och Härnösand:
De har plockat bort luckan på sopcontainern.

Peace!


It's all about det kommersiella

Jag gillar julen. Speciellt skinkan. Med skånsk senap.
Men varför är det nödvändigt med sjutusen klappar under granen år efter år?
"För att barnen blablabla..." Skitsnack. Inget gott kommer ur att barnen lär sig att man ska få en jävla massa så fort det blir jul. Men hycklare som jag är så köpte även jag klappar denna julen. Hoppas kunna stå emot nästa gång.
Det där brödet är också sjukt gott.

Ikväll åker jag tillbaka hem. Tillbaka hem till snön.

Cold

Ja, det är så kallt att ekorrarna slutat samla nötter.
Det är till och med så kallt att jag såg en isbjörn fråga efter vägen till Skåne.
Det är faktiskt så kallt att termometrarna fryser sönder.
Och tro det eller ej, men det är så kallt att jag använder både långärmad OCH jacka. (Halsduken har dock inte åkt på än)
And I love it. Kyla och snö är najs. Speciellt när man vet att man kan gå in och ta en kopp varm choklad. Mmm... jag gillar låga temperaturer. Men så har jag hört sägas att jag inte alltid är som alla andra.
Jag har dock inte lyckats få ner temperaturen i lägenheten till "behaglig" nivå. Kan ju knappt ha på sig kläder här. Annat var det när man bodde i hus med polaren. Där lyckades vi ha mysigt kallt.
Men nu njuter jag av snön och hoppas att det kommer mer och ligger kvar länge. Kanske blir till att åka lite bräda efter nyår? Vet inte om det är lönt att köpa en egen... Kanske finns budgetversioner nånstans?
Peace! 

Thoreau is king

Fick jobba dagtid ett tag, men är nu tillbaka på kvällstid. Det spelar inte så stor roll egentligen, det är ganska skönt att sova ut på morgonen. Jobbet har börjat bli lite halvtråkigt vissa dagar. Eller kanske mer segt än tråkigt. Det "jobbigaste" är att sitta still hela tiden. Jag ställer ju mig upp då och då och vissa gånger blir det några danssteg också. Men man är ju begränsad till ett litet område framför skärmen. Sladden till headsetet räcker ju inte hur långt som helst. Jag har en tendens till att bli rastlös ibland, så jag kikar runt lite på jobb där man får röra sig lite mer. Kanske blir städ igen, vem vet?

Det skulle blivit en tredje tatuering förra helgen, men han var bakfull och hade ont i ryggen. Men det blir nog snart av. Har ju en hel del texter till som jag vill göra. Några mer motiv än lejonet blir det nog inte. Det lär väl se ut som att någon klottrat ner mig när jag väl är färdig. Men Tolstoy, Thoreau och Jack London har många texter jag gillar.

Jag ska ner till skåne igen efter jul. Känns gött, även om det inte var så länge sedan jag var nere. Skulle vara konstigt att inte fira nyår med de jag brukar. Samtidigt som det känns självklart att åka ner så känns det jävligt surt att jag missar renslakten. Men jag får väl hoppas på att det dyker upp fler tillfällen.

Imorgon stundar julfest med jobbet.


skånevisit

Härligt att ha majoriteten av de närmsta vännerna samlade vid samma bord. Skön stämning, man blev ju nästan tårögd bara av att se alla glada ansikten. Tråkigt när man insåg att det inte skulle vara så länge bara. En kort visit i Skåne blev det, men förhoppningsvis en lite längre till nyår. Tåget går om nån timme och ikväll/natt är jag hemma igen. Det var egentligen inte så überlängesedan jag var tillbaka i skåne, men det är sig likt. Och jag har en känsla av att om jag nu inte kommer tillbaka ner här igen på en månad, eller ens ett år... så kommer det vara sig likt då också. Spännande... nä. Helsingborg är en bra stad, säkert en av de bättre. Men samma samma samma... Nu är jag i alla fall bosatt i en ny stad, kanske inte lika stor, men säkert lika trevlig. Får se om och när det blir skåne igen. Puss på er.

Det är snart jul. Jag önskar mig... att vi inte ska ha några julklappar i år.

less than a month

Jo, jag gillar Härnösand. Norrland verkar vara ett bra ställe att bo på. Man kan väl egentligen inte dömma hela norrland efter en enda stad, men ändå. Det känns lite annorlunda här uppe... Härligt landskap, trevligt folk och nya dofter att vänja sig vid. "Längtar du inte hem?" Nä... Hemma är, som Pumba så vist sade, där jag sist satte mig. Men det är klart att jag saknar folket. Men er får jag träffa snart. Har börjat sakna sommaren lite. Sommarens promenad då alltså... Att inte tvunget behöva gå till jobb varje morgon. Även om jobbet är ganska roligt och människorna där är trevliga, bortsett från ett eller annat ufo. Att leva som luffare verkar vara betydligt mer utmanande, spännande och framför allt utan rutiner och repetitioner. Räknar dagarna till skånevisiten.

10:e oktober

Ingen snö än, men isen låg faktiskt kvar hela dagen i backen där jag går till jobb.

Gillar inte Tele2's sammansättning av de olika kanalpaketen.

Massor med folk som varit sjuka i veckan så vi ska jobba imorn.

Någon i huset har nog ont om kvällarna.

That's all folks!


got my own place again

Det var ett tag sedan jag hade egen lägenhet nu och jag måste säga att det kändes lite konstigt att packa upp en massa grejer ur lådor och lägga in dem i skåpen. Det är bara jag som bor i det där rummet. "Köket" är mitt och jag har en garderob för mina kläder. Weird...

kolkraft


Oldsbergs telefonsvarare

Tufft. Eller ja, det hade ju varit sjukt mycket roligare om han svarat.
Det går bra på jobb nu. Det är skoj. Och nedräkningen tills jag får lägenheten har börjat. Så efter nästa vecka är alla glada vänner välkomna att hälsa på. Det är bara att ta tåget eller bussen upp. Flyga går också, men det är inte så bra för miljön. Om det är något annat än öl eller te ni dricker så måste ni slå en signal innan så jag hinner köpa hem, alternativ ta med eget.
Har varit ute i skogen med syster o co, men tyvärr träffade vi ingen björn. Han har varit och lämnat lite spår efter sig precis här i närheten, så chansen att få träffa honom finns faktiskt. Man får väl dock gå aningen tystare än vi gjorde. Hade varit riktigt najs att se en vild en. Men än så länge får jag nöja mig med rådjuren som äter på den nysådda gräsmattan.
Läser Jack Londons The Road. Jag vill också luffa.


Perhaps the greatest charm of tramp-life is the absence of monotony. In Hobo Land the face of life is protean - an everchanging phantasmagoria, where the impossible happens and the unexpected jumps out of the bushes at every turn of the road.
 -J. London -


Sunday

Har nu, efter nästan två månaders vistelse i Härnösand, provat utelivet. Jämfört med Helsingborgs uteställen var det väl inte mycket att hänga i julgranen. Men å andra sidan så skulle det kunna vara betydligt "sämre" än så här. Man skulle t.ex. kunna bo i Vingåker.

Jobbet går hyfsat. Vi får glass när vi varit duktiga, och det har vi varit två gånger redan. -Vad är vi?! -Säljkraft! -Vad vill vi?! -Sälja! Ja... På något sätt känns det som att det är ett rollspel jag går in i när jag kliver innanför dörren på jobb om dagarna. Det är ju inte riktigt min grej det här med att sälja, en av grundstenarna i kapitalismen. Men drivkraften har jag. Men det är ju för att det just är så roligt att göra något så här annorlunda och främmande. Nåja... Ett hyreskontrakt har jag fått tag på nu också. Flyttar in i egen lägenhet den 1:a oktober. Snart BOR jag i Härnösand!

Baren i Thailand. Om det någonsin blir av kompis så är jag den förste att skicka in en jobbansökan. Lön vill jag inte ha i form av cash. Mat, husrum och några ransoner öl räcker. Det hade varit sjukt roligt.


På en monark upp för backen.

"Tack för att du väljer Telia, ha en fortsatt trevlig dag."
Sjukt mycket man pratar i telefon nu för tiden då. Men nu är det helg. Det är ganska skönt att cykla "hem" i mörkret från jobb om kvällarna. Ett eget hem har jag inte än, men jag börjar se ljuset i tunneln. Katterna sjöng för mig ikväll när jag kämpade mig upp för backen, eller de kanske mer skrek, och inte åt mig, snarare varandra. Syrran bor ju typ längst bort och längst upp på värsta berget här. Själv hoppas jag på en lägenhet "nere" i stan. Det är väl i och för sig inte fel att man tvingas röra sig lite nu när man har ett stillasittande jobb.

Det ska tydligen bara finnas ETT Burger King här i "närheten". Och det är i Övik...
Nåja, jag är ändå sjukt nöjd med att ha lämnat skåne för ett tag. Ni borde prova det nån gång.

If you want something in life just reach out and grab it.



Tidigare inlägg
RSS 2.0