vagabondwannabe

Nu sitter jag på pressbyrån i Jönköping. Efter att jag lämnat Mörarp har jag följt E4:an med två undantag. Första gången blev efter Markaryd . Trodde att Emil och griseknoen skulle komma utspringande från vilken som helst av de gårdar jag passerade. Mysigt värre. Och även om jag egentligen inte är ett stort fan av formklippta buskar, blommor i rader och hårdtrimmade gräsmattor så måste jag säga att jag gick förbi riktigt schyssta trädgårdar. Andra undantaget blev strax efter Värnamo då jag av någon anledning vek av och istället gick via Fryele och Hagshult upp till Vaggeryd.

Animal encounters: (Gubben på "nya källstorp" får ursäkta utrikiskan)
Rådjur springer jag på titt som tätt, antingen de riskerar livet och promenerar ut på vägen eller studsar över en äng på väg till nästa hushållssyssla. Hundar hör också till vanligheten men än så länge har det bara blivit en närkontakt. En vänlig krabat som antagligen ville följa med till norrland.
I en väldigt tät granskog kom tre hjortar och gick nästan rakt på mig innan de upptäckte killen med de slitna byxorna och sprang därifrån i panik. Samma kväll kom en nyfiken ekorre och kikade in under presseningen men även han studsade iväg när han såg mig. Kan det vara för att jag luktar illa?
Sist men inte minst ska jag ju nämna, när vi talar om djur, att mina armar inte var så här rödprickiga när jag lämnade Smygehuk. För tillfället finns det två djur jag inte tycker om: sniglar och knott.
Tre åsnor har jag också sett förresten. Dock i en hage de stackarna.

Midsommar slapp jag fira ensam och efter nästan ett dygn i husbilen släpptes jag av i Nöttja på samma ställe jag blev upphämtad. Även mor hade nu gjort ett tappert försök att laga mina slitna byxor eftersom min egen lagning inte höll. Men efter att de gått sönder igen, efter Ljungby, köpte jag nya i Värnamo. Jag blev nu alltså tvungen att slänga mina gamla trogna, gröna byxor som hag haft så länge. Men jag hade inte hjärta att göra mig av med dem direkt så de fick följa med en liten bit på vägen. I Fryele ligger de nu begravda i en soptunna.

De senaste dagarna har varit ap-varma. Men det går ingen jättenöd på mig. Jag har doppat mig i ett par sjöar och idag blåser det ganska bra. Tror att jag ska hamstra på mig lite gott käk och sedan bege mig ut från Jönköping för att ta en vilodag imorn. Fötterna börjar bli lite ömma nämligen.

Och by the way... Bilderna från mobilen har ju inte kommit upp så jag hoppar nog över den grejen.

Har inte varit på vägarna nu på ett par dagar, och jag lär inte börja gå förrän imorn. Har fått bo hos en av världens mest underbara familjer dessa nätter och kommer vara evigt tacksam för detta. Det har alltså varit studentfest och svensexa denna helgen. Båda mycket trevliga. Det saknades dock något, men jag är ändå helnöjd med beslutet att gå hit och vara med på alla festligheter och träffa alla glada människor ännu en gång innan det bär av norrut. Tror att jag ställer in kompassen (så fort jag köpt en ny) på Bolmen och tar ett dopp när jag kommer dit. Eller... OM jag kommer dit. Fötterna kanske tar mig ett annat håll, man vet aldrig.

Vandringen mellan Munka-Ljungby och Mörarp finns det inte jättemycket att skriva om. Tänkte gå till Stenestad första dagen, men stannade nästan en mil tidigare än jag tänkt. Dels på grund av ett schysst ställe att slå upp tältet och dels på grund av andra anledningar. Dagen efter regnade det på mig i princip hela dagen. Som tur var ösregnade det inte utan det var bara ett jämt, men konstant, duggregn. Jag hann bli ganska blöt frammåt eftermiddagen men man kan gå blöt om man vet att det väntar ett tak över huvudet.

Nu blir det "bara" korta inlägg från mobilen med bilder på ett tag. Internetcaféerna kommer inte ha så hög prioritet i sommar. Men kram på er!

Har nu tagit mig upp till Munka Ljungby och här stannar jag halva dagen imorn också för att återigen byta lite grejer i packningen. Eftersom nätterna varit en aning kalla var det dumt att jag bytte till sommarsovsäcken när jag var hemma senast. Någon tänker säkert nu "vad var det jag sa" eller nått i den stilen. Och ja, du hade rätt. Jag som normalt strippar till nästintill nakenhet innan jag somnar i sovsäcken har under de senaste nätterna dragit på mig underställ, tröja och tjocka sockar (vilka jag för övrigt nyligen fått av min moster, de är så fina att det kanske kommer en bild på dem). Men imorn ska jag få den tjocka sovsäcken igen.

Jag skriver varje kväll korta anteckningar om vad som hänt under dagen. Här kommer de:
Dag 1 (3:e juli)
Lämnade Smygehuk. Passerade genom Skurup och köpte glass. Letade skog att sova i. Hittade Granskog. Sov på kottar.
Dag 2
Regnig morgon. Sovmorgon. Molnobservation: Eldsprutande jättenyckelpiga med antenner på skalet. Revinge övningsområde. Camping rekomenderas utanför. Sover på övningsområdet. Överlever? Får se imorn.
Dag 3
Vaknar med huvudvärk. Saknar sällskap. Mår skit. Träffar vinpimplande polack i regnet. Går leende därifrån. Tappar bort kompassen. Träffar icke svensktalande cyklande tysk på väg mot Motala och Vätternrundan. Mår strålande!
Dag 4
Börjar promenaden dyngsur om fötterna. Gick fel i Stehag. Framme i Skäralid. Härliga bokskogar. Sover i naturreservat i natt.
Dag 5
Söndag = vilodag. För det är väl söndag? Vilar halva, går halva. Självklart regn den halva jag går. Sover med hararna.

Och nu är det dag 6. Ett hett tips för er som funderar att gå mellan Klippan och Munka Ljungby: Ta inte väg 13. Egentligen visste jag ju att det skulle vara en tråkig väg redan innan, det är alla sådana "stora" vägar. Men det var närmaste vägen och jag ville fram så fort som möjligt. Lastbilar kör fort, även om 99% är vänliga och svänger ut, så är det ju inte alltid de kan göra det, typ vid möte. Man kan säga att en promenad längs sådana vägar ger lika bra träning för högerarmen som öldrickande. Lastbil. Håll i hatten. Lastbil. Håll i hatten...
Jag har också fått en ny respekt för kor. Speciellt kor i grupp. Jag gick längs en hage och en ko blev kinkig och började jaga efter mig. Jag kände mig relativt trygg eftersom det var ett stängsel mellan oss. Dagen därpå däremot, i revinge, finns det stora öppna ängar/hagar utan uppdelande stängsel som separerar vägarna från korna. Typ som ett stort ko-paradis med färister vid grindarna. Jag spatserade givetvis in här och strax innan jag ska lämna det ligger en stor hjord med kor inte alls långt från vägen jag går på. NÅGOT nervös trippar jag försiktigt förbi korna som en efter en reser sig upp och stirrar på mig som om jag vore ett jättestort saftigt grässtrå. Och jag kan inte glömma episoden från dagen innan med den ilskna instängda kon. Tänk om alla dessa skulle börja jaga efter mig. "Snälla stå still, snälla stå still, det är inte långt kvar nu, jag är snäll, snälla stå still."
Imorn ska jag planera en ny liten rutt innan det är dags för fest.
Peace!