vagabondwannabe

Hämtade lite böcker nyligen. Beställde War & Peace av Tolstoy, men jisses så många sidor den är på. Lär ju ta evigheter att bli klar med den. Men Family happiness var bra, så det hoppas jag denna också är.

I aint no salesman anymore. Jag vet. Man brukar inte säga upp sig förrän man hittat något annat. Men jag har sagt det förr och jag kan säga det igen. Jag är inte som alla andra. Vilket känns ganska bra när man tittar sig omkring. Inte för att jag ser ner på folk och tror jag är bättre. Klart jag är bättre än många, men kanske inte riktigt alla. Nåja... det jag menar är att jag inte håller mig kvar allt för länge i samma inkörda spår. Vilket är på gott och ont. För en som ser det som nödvändigt att ha en tryggt planerad framtid ser kanske det jag gör ganska korkat ut. Själv tänker jag inte allt för mycket på vad som ska hända. Kanske är det så att det inte finns några fria val. Då spelar det ju ingen roll. Likgiltighet. Hm... Nä, nog tror jag det finns både kärlek och hat där ute. Men i alla fall...

"Rather than love, than money, than fame, give me truth." är förevigat on my back och det blir snart en tredje text. På andra underarmen. Från Tolstoy denna gången.

En skillnad mellan Helsingborg och Härnösand:
De har plockat bort luckan på sopcontainern.

Peace!

Jag gillar julen. Speciellt skinkan. Med skånsk senap.
Men varför är det nödvändigt med sjutusen klappar under granen år efter år?
"För att barnen blablabla..." Skitsnack. Inget gott kommer ur att barnen lär sig att man ska få en jävla massa så fort det blir jul. Men hycklare som jag är så köpte även jag klappar denna julen. Hoppas kunna stå emot nästa gång.
Det där brödet är också sjukt gott.

Ikväll åker jag tillbaka hem. Tillbaka hem till snön.