vagabondwannabe

Ja, idag är en fin dag. Jag tömmer lägenheten och städar den för att imorgon lämna över nycklarna och aldrig komma hit igen. Lite synd är det att lämna plantan, men jag har bott här mer än två år och alltså gått över gränsen för hur länge jag bor på ett område. Enligt statistiken borde jag flyttat den tjugonde januari. Frågan är hur jag ska räkna de kommande fyra månaderna. Jag flyttar ju bara från en lägenhet, inte till någon. Ja, jag slaggar i en säng knappt en månad till, men sen då? Var bor jag då? Jag är ju inte riktigt hemlös, eller?
Nåja, det riktigt fina med dagen är att jag återigen blivit morbror. Till en liten pojk som jag hoppas får namnet Batman, åtminstone i andra- eller tredjenamn. Räknar med att besöka honom i sommar under promenaden. Jag ska lära honom allt jag kan.
Helgens kanotande blev strålande. Soligt, knappt någon blåst och inget stressande för att komma fram i tid. Det var en aning komiskt att se de kära scouterna sicksacka sig fram på ån. Själv hade jag en lysande paddlingspartner som liksom jag verkade tycka att det är roligare att chansa på de mer spännande delarna istället för att ta de lugna, säkrare alternativen i ån. Det ska bli gött att paddla om några veckor igen, hoppas bara det blir lika schysst väder då.
Men nu ska jag glatt och i sällskap av underbar musik fortsätta i lägenheten.

Ganska exakt en månad kvar tills jag ska gå nu och det har börjat klia i fötterna.
Idag fick jag tag på en kompass, så nu kommer jag veta vilket håll jag ska gå och kommer aldrig gå fel. Jag är fullt medveten om att ni som känner mig kanske inte riktigt tror på att jag inte kommer gå vilse, och ska jag vara ärlig så är det nog mest bullshit faktiskt. Om jag någon gång under min vandring faktiskt vet var jag är så lär jag bli väldigt förvånad. Men men... Jag har kompass och karta. Min kära sverigekarta. Mer detaljerad än en gratis vägkarta från macken behöver man väl inte?

Friluftsliv i helgen. Kanoter, scouter och massor med sol. Peace!

Min kära soffa är borta. Men den är åtminstone i goda händer. Verkar också som att min majs kan få plats i samma vänliga hem. Ja, jag håller på att sortera och tömma fortfarande. Kommer kanske ångra mig någon gång, men nu börjar det bli väldigt lätt att göra sig av med sakerna. Många minnessaker som kommer åka i tunnan, till loppis eller till bättre behövande.
Igår var jag övertygad om att jag skulle ha träningsvärk efter en runda på cykel i motvind och kasst med luft i däcket. Men inte ett spår av ont idag vilket känns skönt inför sommaren. Det lär nog snarare vara ryggen det blir jobbigt för. Eller kanske något finger.
Har fortfarande inget riktigt vettigt svar på frågan varför jag ska gå i sommar.

sleep tight
don't let the bed bugs bite