Härnösand
Vandraren har ingenstans att gå när han kommit fram till slutet... Ja nu är långpromenaden slut. Tog mig till Hudiksvall varifrån jag tog buss och tåg hit till Härnösand. Varför? Dels för att jag ville ha möjlighet att delta på Urkult och dels för att jag kände mig grymt nöjd med min vandring. Så en vecka mer eller mindre spelade ingen större roll. Det känns gött att vara framme, men jag hade lätt kunnat spenadera flera månader till på detta viset. Det är lätt den bästa sommaren jag haft.
"Då har du ju fuskat sista biten"
Nej... det går inte att fuska. Om man inte insett det så har man inte förstått anledningen till varför jag gått. Det har aldrig varit en tävling. Det har aldrig varit något jag måste klara av. Det är bara något jag ville göra, något jag gjort. Levt.
Men vad har hänt sedan campingen?
Det har blivit betydligt mer uppför och nerför. På vägarna alltså. Jag vet inte om det klassas som berg men annars kan vi säga kullar. Det är mycket mer kullar här i norrland än i Skåne. Psykiskt har det bara gått uppför sedan jag kom in i Gästrikland. Ja grabbar, jag är kär. Ni vet så där så att tårna står vinkelrätt rakt upp och skägget växer fem centimeter om dagen. Kär i norrland. Det dröjde över en månad innan någon stannade för att erbjuda skjuts. Sen gick inte många dagar innan nummer två stannar med sin flakbil. Killen har långt hår och bryter på... amerikanska(?). Hans indianliknande ansikte ler brett när jag säger vad jag pysslar med. Han tycker det är ett "soft" sätt att spendera sommaren. Jag kände fort att Hippie-kraften var stark i honom. Och det verkar det som att den är överlag här i norrland. (Högst troligt att jag därför blev kär så fort) För sedan träffar jag en härlig tjej som bjuder på te och nötter i en liten, underbar stuga. Det snackades kollektiv, ungdomsverksamhet och rovdjur. Hon hade sett björnspår i närheten och troligtvis nästan blivit nersprungen av två vargar mitt i natten. Detta samtal gjorde mig lite nojig när jag senare skulle slå upp tältet i skogen. Men tyvärr fick jag varken se eller höra varg eller björn.
Vet inte riktigt vad som händer nu. Kanske Urkult, kanske inte. Oavsett vilket så blir det antagligen några promenader på lederna som finns häromkring. Tänkte spana lite här uppe och se vad det finns för möjligheter till jobb också och kanske stanna här ett tag. Inget bestämt ännu, men det hade varit roligt.
Så... Sommarens långvandring är slut och jag vilar ut hos syster. Peace! hehe
"Då har du ju fuskat sista biten"
Nej... det går inte att fuska. Om man inte insett det så har man inte förstått anledningen till varför jag gått. Det har aldrig varit en tävling. Det har aldrig varit något jag måste klara av. Det är bara något jag ville göra, något jag gjort. Levt.
Men vad har hänt sedan campingen?
Det har blivit betydligt mer uppför och nerför. På vägarna alltså. Jag vet inte om det klassas som berg men annars kan vi säga kullar. Det är mycket mer kullar här i norrland än i Skåne. Psykiskt har det bara gått uppför sedan jag kom in i Gästrikland. Ja grabbar, jag är kär. Ni vet så där så att tårna står vinkelrätt rakt upp och skägget växer fem centimeter om dagen. Kär i norrland. Det dröjde över en månad innan någon stannade för att erbjuda skjuts. Sen gick inte många dagar innan nummer två stannar med sin flakbil. Killen har långt hår och bryter på... amerikanska(?). Hans indianliknande ansikte ler brett när jag säger vad jag pysslar med. Han tycker det är ett "soft" sätt att spendera sommaren. Jag kände fort att Hippie-kraften var stark i honom. Och det verkar det som att den är överlag här i norrland. (Högst troligt att jag därför blev kär så fort) För sedan träffar jag en härlig tjej som bjuder på te och nötter i en liten, underbar stuga. Det snackades kollektiv, ungdomsverksamhet och rovdjur. Hon hade sett björnspår i närheten och troligtvis nästan blivit nersprungen av två vargar mitt i natten. Detta samtal gjorde mig lite nojig när jag senare skulle slå upp tältet i skogen. Men tyvärr fick jag varken se eller höra varg eller björn.
Vet inte riktigt vad som händer nu. Kanske Urkult, kanske inte. Oavsett vilket så blir det antagligen några promenader på lederna som finns häromkring. Tänkte spana lite här uppe och se vad det finns för möjligheter till jobb också och kanske stanna här ett tag. Inget bestämt ännu, men det hade varit roligt.
Så... Sommarens långvandring är slut och jag vilar ut hos syster. Peace! hehe
Kungsgårdens camping
Jag är nu på Kungsgårdens camping vid Sandviken. Min skåne-syster med familj är, precis som jag, på väg till norrlands-systern. De valde dock ett snabbare färdsätt och tog husbilen. Det beslutet gillade jag för nu får jag njuta av lite camping-bekvämligheter. Dusch är riktigt najs ska jag tala om.
En vilodag blev det direkt efter Västerås. Vilodagar spenderas bäst djupt i en bok. Eller två om den, som i mitt fall, tar slut. Viss vikt är värd att bära. I måndags kom jag fram till en avspärrning. På håll tänkte jag: "Äh, det gäller bara bilar. Jag kommer säkert förbi, jag går ju." När jag kommit fram ser jag nästa skylt: översvämning. Eftersom jag egentligen inte ville gå någon omväg önskade jag att någon av vännerna hemifrån varit närvarande och sagt ett "jag tror inte du vågar". Men nu var jag ensam så jag följde snällt de orange pilarna västerut. Knappt en mil senare kommer jag fram till ytterligare en översvämning. Denna gången kunde jag se vattnet och inga skyltar fanns. Det var ingen större grej, bilar kunde lätt ta sig genom. Så av med skor och strumpor. Att gå barfota på en översvämmad grusväg med tjugo kg på ryggen känns i fötterna om ni inte redan visste. Eftersom de pyttesmå kornen sköljts iväg så... Ja, man kan säga att det tar bort all gammal hud under fötterna. Och en del ny hud också skulle jag tro. Senare den dagen blev jag jagad av mygg. Jag har aldrig sett så mycket mygg innan och eftersom jag gick ganska (och med "ganska" menar jag "väldigt") länge och slogs med myggen innan jag kom på den smarta idén att rulla ner de uppkavlade byxorna, ta på en långärmad tröja och smeta in mig i myggolja, så talar vi inte mer om det.
Ett tal att fira är talet 10. Så många fästingar har jag hittat, på drygt en månad. Tre av dem hann jag dock se innan de ätit sig fast. Kanske skulle tagit en sån dår vaccinationsspruta ändå, senaste "plockningen" blev inte så lyckad.
Jag funderar på att behålla mitt helskägg även efter promenaden. Tror jag börjar gilla det.
Ja, vänner. Nu är det inte säkert att det blir fler inlägg innan jag är framme. Vet inte hur det kommer se ut med internetcaféer och biblioteksdatorer nu mer... Men puss på er i alla fall.
En vilodag blev det direkt efter Västerås. Vilodagar spenderas bäst djupt i en bok. Eller två om den, som i mitt fall, tar slut. Viss vikt är värd att bära. I måndags kom jag fram till en avspärrning. På håll tänkte jag: "Äh, det gäller bara bilar. Jag kommer säkert förbi, jag går ju." När jag kommit fram ser jag nästa skylt: översvämning. Eftersom jag egentligen inte ville gå någon omväg önskade jag att någon av vännerna hemifrån varit närvarande och sagt ett "jag tror inte du vågar". Men nu var jag ensam så jag följde snällt de orange pilarna västerut. Knappt en mil senare kommer jag fram till ytterligare en översvämning. Denna gången kunde jag se vattnet och inga skyltar fanns. Det var ingen större grej, bilar kunde lätt ta sig genom. Så av med skor och strumpor. Att gå barfota på en översvämmad grusväg med tjugo kg på ryggen känns i fötterna om ni inte redan visste. Eftersom de pyttesmå kornen sköljts iväg så... Ja, man kan säga att det tar bort all gammal hud under fötterna. Och en del ny hud också skulle jag tro. Senare den dagen blev jag jagad av mygg. Jag har aldrig sett så mycket mygg innan och eftersom jag gick ganska (och med "ganska" menar jag "väldigt") länge och slogs med myggen innan jag kom på den smarta idén att rulla ner de uppkavlade byxorna, ta på en långärmad tröja och smeta in mig i myggolja, så talar vi inte mer om det.
Ett tal att fira är talet 10. Så många fästingar har jag hittat, på drygt en månad. Tre av dem hann jag dock se innan de ätit sig fast. Kanske skulle tagit en sån dår vaccinationsspruta ändå, senaste "plockningen" blev inte så lyckad.
Jag funderar på att behålla mitt helskägg även efter promenaden. Tror jag börjar gilla det.
Ja, vänner. Nu är det inte säkert att det blir fler inlägg innan jag är framme. Vet inte hur det kommer se ut med internetcaféer och biblioteksdatorer nu mer... Men puss på er i alla fall.
Västerås
Ja nu sitter jag, äntligen, vid en dator i Västerås. Efter att ha sökt och frågat hur många som helst blev det internet på stadsbiblioteket. För fan Västerås, har ni hört talas om internetcafé? Det är inte superskoj att springa runt i stan när det regnar och man är dyblöt. Och eftersom det har regnat i tre dagar nu, eller är det fyra?, så måste jag nog skaffa en ny karta innan den jag har trillar sönder.
Efter Motala tog jag sikte på Vingåker och vännen som bor där. Det blev i princip bara småvägar hela vägen dit, ett tag till och med så små att jag trodde jag var fel. Visste inte att sådana "öde" grusvägar var utmärkta på min karta. Trevliga vägar var det i alla fall och på vägen passerade jag bland annat Tjällmo, Grytgöl och Regna. Väl framme i Vingåker blev det lyx och fest. Fick låna både dusch och säng! och träffa trevligt folk. Helt underbart! Stort Tack till er alla där!
Jag begav mig av ganska tidigt på söndagsmorgonen och via Alberga och Tumbo hamnade jag här. På vägen hit blev jag bjuden på te och kakor då jag lyckades pricka in att gå förbi Lista kyrka just den vecka de öppnat som vägkyrka. Fick också ta del av kyrkans historia, och att de har en medeltida dörr med ingraverade runor tyckte jag var mäkta tufft.
Det östgötska och sörmländska djurlivet har bjudit på ett par intressanta möten. En dag fick jag se, för första gången, en snok. Hon kom och mötte mig mitt på vägen och följde med en liten stund innan hon slank iväg in i gräset. Jag har också fått träffa ett par rådjur på riktigt, riktigt nära håll. Vackra djur det där.
Jag har varit ute i över en månad nu och det är inte överdrivet långt kvar till Härnösand. Jag räknar med att, eller hoppas, vara framme till min födelsedag. Härnösand är förresten "nya" slutmålet om jag inte skrivit det tidigare. Och eftersom jag ska vara där igen sista helgen i augusti tror jag inte att jag åker tillbaka till Skåne när jag kommit fram. Funderar på att se hur Högakusten-leden ser ut, och kanske någon mer led om det finns några fler i närheten.
När det gäller föda så håller jag på att plocka fram en ny, hälsosam diet. Det finns en del basprodukter man grundar med: Pulversoppor, äpplen, ost-tortellini, hirs, tonfisk och framförallt massor med glass. Det är dock väldigt viktigt att komplettera med följande: köttbullar (som tvärtemot vad det står på förpackningen inte alls behöver förvaras i kylskåp), chocolate chip cookies, ölkorv, nötter av alla slag och bär som plockas längs vägen (vilda bär är alltid godare än odlade).
Jag kommer utveckla denna diet mer och namnge den när jag känner att den är fulländad. Hoppas det smakar!
Vidare mot Gävle! (tror jag det blir)
Efter Motala tog jag sikte på Vingåker och vännen som bor där. Det blev i princip bara småvägar hela vägen dit, ett tag till och med så små att jag trodde jag var fel. Visste inte att sådana "öde" grusvägar var utmärkta på min karta. Trevliga vägar var det i alla fall och på vägen passerade jag bland annat Tjällmo, Grytgöl och Regna. Väl framme i Vingåker blev det lyx och fest. Fick låna både dusch och säng! och träffa trevligt folk. Helt underbart! Stort Tack till er alla där!
Jag begav mig av ganska tidigt på söndagsmorgonen och via Alberga och Tumbo hamnade jag här. På vägen hit blev jag bjuden på te och kakor då jag lyckades pricka in att gå förbi Lista kyrka just den vecka de öppnat som vägkyrka. Fick också ta del av kyrkans historia, och att de har en medeltida dörr med ingraverade runor tyckte jag var mäkta tufft.
Det östgötska och sörmländska djurlivet har bjudit på ett par intressanta möten. En dag fick jag se, för första gången, en snok. Hon kom och mötte mig mitt på vägen och följde med en liten stund innan hon slank iväg in i gräset. Jag har också fått träffa ett par rådjur på riktigt, riktigt nära håll. Vackra djur det där.
Jag har varit ute i över en månad nu och det är inte överdrivet långt kvar till Härnösand. Jag räknar med att, eller hoppas, vara framme till min födelsedag. Härnösand är förresten "nya" slutmålet om jag inte skrivit det tidigare. Och eftersom jag ska vara där igen sista helgen i augusti tror jag inte att jag åker tillbaka till Skåne när jag kommit fram. Funderar på att se hur Högakusten-leden ser ut, och kanske någon mer led om det finns några fler i närheten.
När det gäller föda så håller jag på att plocka fram en ny, hälsosam diet. Det finns en del basprodukter man grundar med: Pulversoppor, äpplen, ost-tortellini, hirs, tonfisk och framförallt massor med glass. Det är dock väldigt viktigt att komplettera med följande: köttbullar (som tvärtemot vad det står på förpackningen inte alls behöver förvaras i kylskåp), chocolate chip cookies, ölkorv, nötter av alla slag och bär som plockas längs vägen (vilda bär är alltid godare än odlade).
Jag kommer utveckla denna diet mer och namnge den när jag känner att den är fulländad. Hoppas det smakar!
Vidare mot Gävle! (tror jag det blir)
Motala
Dagarna och, kanske framför allt, nätterna på John Bauer-leden kändes som ren semester. Vackert, småländskt natur- och kulturlandskap med skogsstigar och grusvägar istället för hård asfalt under fötterna. Den största bekvämligheten var förstås de fasta vindskydden som jag kunde bre ut mig i. Ja, inte i det vid IKHP-stugan eller det söder om Gränna. Men så är det nog inte heller meningen att man ska sova i dem.
Jag blev tvungen, trots att jag lovat mig själv efter tidigare erfarenheter att aldrig göra om det, att korsa hagar med kor i. Men efter några lugnande ord från en bonde, som för övrigt var väldigt trevlig och kom tillbaka en extra gång till mig för att snacka och bjuda på kaffe, vågade jag mig genom den första och sen gick det som en dans. Mer sällskap fick jag av några killar och en liten tre-årig flicka vid ett av vindskydden. Korv bjöd de på som passade utmärkt till den pasta jag kokat.
Värt att nämna är också Pukasjön. Jag har snart läst klart Walden av Thoreau och denna sjön bjöd på precis den stämning jag tror skulle infinna sig om man satt vid Walden. Rogivande så det stänker om det.
Väl ute på vägarna igen har jag lunkat på genom bland annat Ödeshög och Vadstena. Två mysiga städer värt ett besök om ni kommer där förbi. En trevlig pratstund fick jag med en cyklande herre just i utkanten av Vadstena. Och så tror jag att jag träffat södra Sveriges mest godhjärtade och trevliga man. Björn heter han. Jag blev inbjuden at låna dusch, dicka kall juice och dessutom så fick jag en god tallrik fil, Men bäst av allt var att höra om de platser denne beresta herrn har varit på. En mycket trevlig stund, som jag är mycket tacksam för, blev det alltså innan jag promenerade vidare.
Nu sitter jag på ett internetcafé i Motala och ska vila och undvika den stekande solen ett par timmar innan jag letar nya vägar norrut.
Jag tackar för alla kommentarer jag fått, men då jag ont om tid vid datorn har
kan jag tyvärr inte bjuda er på något vänligt svar.
Vilken poet jag är. Ha det gått vänner. Och alla andra som jag inte känner!
Jag blev tvungen, trots att jag lovat mig själv efter tidigare erfarenheter att aldrig göra om det, att korsa hagar med kor i. Men efter några lugnande ord från en bonde, som för övrigt var väldigt trevlig och kom tillbaka en extra gång till mig för att snacka och bjuda på kaffe, vågade jag mig genom den första och sen gick det som en dans. Mer sällskap fick jag av några killar och en liten tre-årig flicka vid ett av vindskydden. Korv bjöd de på som passade utmärkt till den pasta jag kokat.
Värt att nämna är också Pukasjön. Jag har snart läst klart Walden av Thoreau och denna sjön bjöd på precis den stämning jag tror skulle infinna sig om man satt vid Walden. Rogivande så det stänker om det.
Väl ute på vägarna igen har jag lunkat på genom bland annat Ödeshög och Vadstena. Två mysiga städer värt ett besök om ni kommer där förbi. En trevlig pratstund fick jag med en cyklande herre just i utkanten av Vadstena. Och så tror jag att jag träffat södra Sveriges mest godhjärtade och trevliga man. Björn heter han. Jag blev inbjuden at låna dusch, dicka kall juice och dessutom så fick jag en god tallrik fil, Men bäst av allt var att höra om de platser denne beresta herrn har varit på. En mycket trevlig stund, som jag är mycket tacksam för, blev det alltså innan jag promenerade vidare.
Nu sitter jag på ett internetcafé i Motala och ska vila och undvika den stekande solen ett par timmar innan jag letar nya vägar norrut.
Jag tackar för alla kommentarer jag fått, men då jag ont om tid vid datorn har
kan jag tyvärr inte bjuda er på något vänligt svar.
Vilken poet jag är. Ha det gått vänner. Och alla andra som jag inte känner!
Varma dagar
Nu sitter jag på pressbyrån i Jönköping. Efter att jag lämnat Mörarp har jag följt E4:an med två undantag. Första gången blev efter Markaryd . Trodde att Emil och griseknoen skulle komma utspringande från vilken som helst av de gårdar jag passerade. Mysigt värre. Och även om jag egentligen inte är ett stort fan av formklippta buskar, blommor i rader och hårdtrimmade gräsmattor så måste jag säga att jag gick förbi riktigt schyssta trädgårdar. Andra undantaget blev strax efter Värnamo då jag av någon anledning vek av och istället gick via Fryele och Hagshult upp till Vaggeryd.
Animal encounters: (Gubben på "nya källstorp" får ursäkta utrikiskan)
Rådjur springer jag på titt som tätt, antingen de riskerar livet och promenerar ut på vägen eller studsar över en äng på väg till nästa hushållssyssla. Hundar hör också till vanligheten men än så länge har det bara blivit en närkontakt. En vänlig krabat som antagligen ville följa med till norrland.
I en väldigt tät granskog kom tre hjortar och gick nästan rakt på mig innan de upptäckte killen med de slitna byxorna och sprang därifrån i panik. Samma kväll kom en nyfiken ekorre och kikade in under presseningen men även han studsade iväg när han såg mig. Kan det vara för att jag luktar illa?
Sist men inte minst ska jag ju nämna, när vi talar om djur, att mina armar inte var så här rödprickiga när jag lämnade Smygehuk. För tillfället finns det två djur jag inte tycker om: sniglar och knott.
Tre åsnor har jag också sett förresten. Dock i en hage de stackarna.
Midsommar slapp jag fira ensam och efter nästan ett dygn i husbilen släpptes jag av i Nöttja på samma ställe jag blev upphämtad. Även mor hade nu gjort ett tappert försök att laga mina slitna byxor eftersom min egen lagning inte höll. Men efter att de gått sönder igen, efter Ljungby, köpte jag nya i Värnamo. Jag blev nu alltså tvungen att slänga mina gamla trogna, gröna byxor som hag haft så länge. Men jag hade inte hjärta att göra mig av med dem direkt så de fick följa med en liten bit på vägen. I Fryele ligger de nu begravda i en soptunna.
De senaste dagarna har varit ap-varma. Men det går ingen jättenöd på mig. Jag har doppat mig i ett par sjöar och idag blåser det ganska bra. Tror att jag ska hamstra på mig lite gott käk och sedan bege mig ut från Jönköping för att ta en vilodag imorn. Fötterna börjar bli lite ömma nämligen.
Och by the way... Bilderna från mobilen har ju inte kommit upp så jag hoppar nog över den grejen.
Animal encounters: (Gubben på "nya källstorp" får ursäkta utrikiskan)
Rådjur springer jag på titt som tätt, antingen de riskerar livet och promenerar ut på vägen eller studsar över en äng på väg till nästa hushållssyssla. Hundar hör också till vanligheten men än så länge har det bara blivit en närkontakt. En vänlig krabat som antagligen ville följa med till norrland.
I en väldigt tät granskog kom tre hjortar och gick nästan rakt på mig innan de upptäckte killen med de slitna byxorna och sprang därifrån i panik. Samma kväll kom en nyfiken ekorre och kikade in under presseningen men även han studsade iväg när han såg mig. Kan det vara för att jag luktar illa?
Sist men inte minst ska jag ju nämna, när vi talar om djur, att mina armar inte var så här rödprickiga när jag lämnade Smygehuk. För tillfället finns det två djur jag inte tycker om: sniglar och knott.
Tre åsnor har jag också sett förresten. Dock i en hage de stackarna.
Midsommar slapp jag fira ensam och efter nästan ett dygn i husbilen släpptes jag av i Nöttja på samma ställe jag blev upphämtad. Även mor hade nu gjort ett tappert försök att laga mina slitna byxor eftersom min egen lagning inte höll. Men efter att de gått sönder igen, efter Ljungby, köpte jag nya i Värnamo. Jag blev nu alltså tvungen att slänga mina gamla trogna, gröna byxor som hag haft så länge. Men jag hade inte hjärta att göra mig av med dem direkt så de fick följa med en liten bit på vägen. I Fryele ligger de nu begravda i en soptunna.
De senaste dagarna har varit ap-varma. Men det går ingen jättenöd på mig. Jag har doppat mig i ett par sjöar och idag blåser det ganska bra. Tror att jag ska hamstra på mig lite gott käk och sedan bege mig ut från Jönköping för att ta en vilodag imorn. Fötterna börjar bli lite ömma nämligen.
Och by the way... Bilderna från mobilen har ju inte kommit upp så jag hoppar nog över den grejen.
En glad helg.
Har inte varit på vägarna nu på ett par dagar, och jag lär inte börja gå förrän imorn. Har fått bo hos en av världens mest underbara familjer dessa nätter och kommer vara evigt tacksam för detta. Det har alltså varit studentfest och svensexa denna helgen. Båda mycket trevliga. Det saknades dock något, men jag är ändå helnöjd med beslutet att gå hit och vara med på alla festligheter och träffa alla glada människor ännu en gång innan det bär av norrut. Tror att jag ställer in kompassen (så fort jag köpt en ny) på Bolmen och tar ett dopp när jag kommer dit. Eller... OM jag kommer dit. Fötterna kanske tar mig ett annat håll, man vet aldrig.
Vandringen mellan Munka-Ljungby och Mörarp finns det inte jättemycket att skriva om. Tänkte gå till Stenestad första dagen, men stannade nästan en mil tidigare än jag tänkt. Dels på grund av ett schysst ställe att slå upp tältet och dels på grund av andra anledningar. Dagen efter regnade det på mig i princip hela dagen. Som tur var ösregnade det inte utan det var bara ett jämt, men konstant, duggregn. Jag hann bli ganska blöt frammåt eftermiddagen men man kan gå blöt om man vet att det väntar ett tak över huvudet.
Nu blir det "bara" korta inlägg från mobilen med bilder på ett tag. Internetcaféerna kommer inte ha så hög prioritet i sommar. Men kram på er!
Vandringen mellan Munka-Ljungby och Mörarp finns det inte jättemycket att skriva om. Tänkte gå till Stenestad första dagen, men stannade nästan en mil tidigare än jag tänkt. Dels på grund av ett schysst ställe att slå upp tältet och dels på grund av andra anledningar. Dagen efter regnade det på mig i princip hela dagen. Som tur var ösregnade det inte utan det var bara ett jämt, men konstant, duggregn. Jag hann bli ganska blöt frammåt eftermiddagen men man kan gå blöt om man vet att det väntar ett tak över huvudet.
Nu blir det "bara" korta inlägg från mobilen med bilder på ett tag. Internetcaféerna kommer inte ha så hög prioritet i sommar. Men kram på er!
Några dagar senare...
Har nu tagit mig upp till Munka Ljungby och här stannar jag halva dagen imorn också för att återigen byta lite grejer i packningen. Eftersom nätterna varit en aning kalla var det dumt att jag bytte till sommarsovsäcken när jag var hemma senast. Någon tänker säkert nu "vad var det jag sa" eller nått i den stilen. Och ja, du hade rätt. Jag som normalt strippar till nästintill nakenhet innan jag somnar i sovsäcken har under de senaste nätterna dragit på mig underställ, tröja och tjocka sockar (vilka jag för övrigt nyligen fått av min moster, de är så fina att det kanske kommer en bild på dem). Men imorn ska jag få den tjocka sovsäcken igen.
Jag skriver varje kväll korta anteckningar om vad som hänt under dagen. Här kommer de:
Dag 1 (3:e juli)
Lämnade Smygehuk. Passerade genom Skurup och köpte glass. Letade skog att sova i. Hittade Granskog. Sov på kottar.
Dag 2
Regnig morgon. Sovmorgon. Molnobservation: Eldsprutande jättenyckelpiga med antenner på skalet. Revinge övningsområde. Camping rekomenderas utanför. Sover på övningsområdet. Överlever? Får se imorn.
Dag 3
Vaknar med huvudvärk. Saknar sällskap. Mår skit. Träffar vinpimplande polack i regnet. Går leende därifrån. Tappar bort kompassen. Träffar icke svensktalande cyklande tysk på väg mot Motala och Vätternrundan. Mår strålande!
Dag 4
Börjar promenaden dyngsur om fötterna. Gick fel i Stehag. Framme i Skäralid. Härliga bokskogar. Sover i naturreservat i natt.
Dag 5
Söndag = vilodag. För det är väl söndag? Vilar halva, går halva. Självklart regn den halva jag går. Sover med hararna.
Och nu är det dag 6. Ett hett tips för er som funderar att gå mellan Klippan och Munka Ljungby: Ta inte väg 13. Egentligen visste jag ju att det skulle vara en tråkig väg redan innan, det är alla sådana "stora" vägar. Men det var närmaste vägen och jag ville fram så fort som möjligt. Lastbilar kör fort, även om 99% är vänliga och svänger ut, så är det ju inte alltid de kan göra det, typ vid möte. Man kan säga att en promenad längs sådana vägar ger lika bra träning för högerarmen som öldrickande. Lastbil. Håll i hatten. Lastbil. Håll i hatten...
Jag har också fått en ny respekt för kor. Speciellt kor i grupp. Jag gick längs en hage och en ko blev kinkig och började jaga efter mig. Jag kände mig relativt trygg eftersom det var ett stängsel mellan oss. Dagen därpå däremot, i revinge, finns det stora öppna ängar/hagar utan uppdelande stängsel som separerar vägarna från korna. Typ som ett stort ko-paradis med färister vid grindarna. Jag spatserade givetvis in här och strax innan jag ska lämna det ligger en stor hjord med kor inte alls långt från vägen jag går på. NÅGOT nervös trippar jag försiktigt förbi korna som en efter en reser sig upp och stirrar på mig som om jag vore ett jättestort saftigt grässtrå. Och jag kan inte glömma episoden från dagen innan med den ilskna instängda kon. Tänk om alla dessa skulle börja jaga efter mig. "Snälla stå still, snälla stå still, det är inte långt kvar nu, jag är snäll, snälla stå still."
Imorn ska jag planera en ny liten rutt innan det är dags för fest.
Peace!
Jag skriver varje kväll korta anteckningar om vad som hänt under dagen. Här kommer de:
Dag 1 (3:e juli)
Lämnade Smygehuk. Passerade genom Skurup och köpte glass. Letade skog att sova i. Hittade Granskog. Sov på kottar.
Dag 2
Regnig morgon. Sovmorgon. Molnobservation: Eldsprutande jättenyckelpiga med antenner på skalet. Revinge övningsområde. Camping rekomenderas utanför. Sover på övningsområdet. Överlever? Får se imorn.
Dag 3
Vaknar med huvudvärk. Saknar sällskap. Mår skit. Träffar vinpimplande polack i regnet. Går leende därifrån. Tappar bort kompassen. Träffar icke svensktalande cyklande tysk på väg mot Motala och Vätternrundan. Mår strålande!
Dag 4
Börjar promenaden dyngsur om fötterna. Gick fel i Stehag. Framme i Skäralid. Härliga bokskogar. Sover i naturreservat i natt.
Dag 5
Söndag = vilodag. För det är väl söndag? Vilar halva, går halva. Självklart regn den halva jag går. Sover med hararna.
Och nu är det dag 6. Ett hett tips för er som funderar att gå mellan Klippan och Munka Ljungby: Ta inte väg 13. Egentligen visste jag ju att det skulle vara en tråkig väg redan innan, det är alla sådana "stora" vägar. Men det var närmaste vägen och jag ville fram så fort som möjligt. Lastbilar kör fort, även om 99% är vänliga och svänger ut, så är det ju inte alltid de kan göra det, typ vid möte. Man kan säga att en promenad längs sådana vägar ger lika bra träning för högerarmen som öldrickande. Lastbil. Håll i hatten. Lastbil. Håll i hatten...
Jag har också fått en ny respekt för kor. Speciellt kor i grupp. Jag gick längs en hage och en ko blev kinkig och började jaga efter mig. Jag kände mig relativt trygg eftersom det var ett stängsel mellan oss. Dagen därpå däremot, i revinge, finns det stora öppna ängar/hagar utan uppdelande stängsel som separerar vägarna från korna. Typ som ett stort ko-paradis med färister vid grindarna. Jag spatserade givetvis in här och strax innan jag ska lämna det ligger en stor hjord med kor inte alls långt från vägen jag går på. NÅGOT nervös trippar jag försiktigt förbi korna som en efter en reser sig upp och stirrar på mig som om jag vore ett jättestort saftigt grässtrå. Och jag kan inte glömma episoden från dagen innan med den ilskna instängda kon. Tänk om alla dessa skulle börja jaga efter mig. "Snälla stå still, snälla stå still, det är inte långt kvar nu, jag är snäll, snälla stå still."
Imorn ska jag planera en ny liten rutt innan det är dags för fest.
Peace!
Tre saker avgör hur, var och när j
Tre saker avgör hur, var och när jag slår läger för natten. Tillgången på skog, vädret och närvaron av vissa varningsskyltar. Sover nog vid skäralid inatt och spenderar halva morgondagen där för vila.
DSC00056
En dag som startat inte fullt så munter men som bara blir muntrare och muntrare. Snart vid Kungshult. Kan jag åka skidor där nu tro?
Smygehuk 1572 km, men det måste vä
Smygehuk 1572 km, men det måste väl vara fågelvägen? Solen skiner, himlen är blå... I now walk.
minor setback
Eller ja... man kan ju välja att se på det som att jag först tog en testrunda. Jag är alltså himma igen. Främst av anledningen att jag behöver ändra en del i packningen. Så jag stannar här några dagar innan jag åker ner till Smygehuk på onsdag och börjar gå "på riktigt".
Nu ser jag också att bilderna jag skickat från mobilen inte kommit upp här på bloggen som de ska. Får kolla upp det där. Så jag drar en sammanfattning.
Under dagarna som gått har jag:
...väckts av rådjur. Härlig känsla att ligga i en liten skogsglänta och iakta ett frukostintagande rådjur bara ett par meter bort. Hon verkade inte alls störas av mig och stack inte förrän hanen brölade inne i skogen.
...plockat fem fästingar. Ja, två av dem kom inte ut hela så det blev lite operation med kniven. Men jag tror att jag kommer vara expert inom området när sommaren väl är slut.
...spanat efter en hund. En jakthund hade tyvärr irrat bort sig. Matte stannade och frågade om jag sett den men det hade jag ju inte. Inge skoj när djuren försvinner på det viset. Hoppas han kom hem i alla fall.
...lunchat med en älg. Satt i en skogsdunge vid vägen och trodde jag skulle få besök av en människa när jag hörde det knaka till ordentligt lite längre bort. Men nä. Det var en förvirrad älg. När det inte finns så mycket skog runt omkring är man glad att man hittar en skogsdunge som denna, tänkte både jag och älgen. Men när han såg mig visste han inte riktigt vad han skulle göra. Till sist verkade det som att trafiken blev för tung på vägen intill och han bestämde sig för att rusa därifrån. Hade han kommit lite närmre istället hade jag kunnat bjuda på ett äpple.
...kastat ut miljontals sniglar från vindskyddet. En morgon slängde jag ut totalt TOLV äckliga sniglar. Jag är djurvän. Jag gillar ormar, grodor, hästar, spindlar och getingar. Men sniglar är djävulens hantlangare. Ush säger jag bara. Ush!
Peace!
Nu ser jag också att bilderna jag skickat från mobilen inte kommit upp här på bloggen som de ska. Får kolla upp det där. Så jag drar en sammanfattning.
Under dagarna som gått har jag:
...väckts av rådjur. Härlig känsla att ligga i en liten skogsglänta och iakta ett frukostintagande rådjur bara ett par meter bort. Hon verkade inte alls störas av mig och stack inte förrän hanen brölade inne i skogen.
...plockat fem fästingar. Ja, två av dem kom inte ut hela så det blev lite operation med kniven. Men jag tror att jag kommer vara expert inom området när sommaren väl är slut.
...spanat efter en hund. En jakthund hade tyvärr irrat bort sig. Matte stannade och frågade om jag sett den men det hade jag ju inte. Inge skoj när djuren försvinner på det viset. Hoppas han kom hem i alla fall.
...lunchat med en älg. Satt i en skogsdunge vid vägen och trodde jag skulle få besök av en människa när jag hörde det knaka till ordentligt lite längre bort. Men nä. Det var en förvirrad älg. När det inte finns så mycket skog runt omkring är man glad att man hittar en skogsdunge som denna, tänkte både jag och älgen. Men när han såg mig visste han inte riktigt vad han skulle göra. Till sist verkade det som att trafiken blev för tung på vägen intill och han bestämde sig för att rusa därifrån. Hade han kommit lite närmre istället hade jag kunnat bjuda på ett äpple.
...kastat ut miljontals sniglar från vindskyddet. En morgon slängde jag ut totalt TOLV äckliga sniglar. Jag är djurvän. Jag gillar ormar, grodor, hästar, spindlar och getingar. Men sniglar är djävulens hantlangare. Ush säger jag bara. Ush!
Peace!
Take care.
Om mindre än en vecka åker jag till sonnarp på scoutläger och när det slutar börjar min sommarlånga vandring. Tanken, för er som missat det, är att jag ska gå ner till Smygehuk och sen vandra upp till Treriksröset. Men precis som det har varit i hela mitt liv så är det inte alls säkert att det blir som planerat. Oavsett vart fötterna bär mig så har jag ett mål som är ristat i sten: Jag ska ta mig till Härnösand och min, till världen nykomna, systerson.
Kontakt med mig i sommar? Det blir svårt. Skicka inte sms, det är inte säkert att de finns kvar i etern när jag väl slår på telefonen. Kommentarer här på bloggen eller mail funkar men vänta er inga snabba svar. Det finns ont om internetcaféer i skogen, men väl i städerna jag besöker då och då.
Anledningen till att jag ska vandra i sommar:
Egentligen har sträckan Smygehuk-Treriksröset funnits i tankarna länge. Men det var nog i höstas jag bestämde mig för att jag ville gå på en "riktig" hajk och inte bara hänga med de vanliga uppstyrda scouthajkerna med lek och aktiviteter var och varannan kilometer. Med en gnutta inspiration från Into the wild blev till sist beslutet att vara iväg några månader och hålla mig borta, åtminstone en del, från samhällets trygga (jobbiga, irriterande och rutinfyllda) tillvaro. Och jag hoppas kunna känna, om inte total obundenhet, så åtminstone en liten del av det jag definierar som frihet. Jag hoppas också att det inte visar sig att ni får rätt, ni som tycker jag är dum i huvet för att jag gör detta. Första reaktionen hos en del har varit, om än inte uttalat (även om ni lika gärna kunde sagt det rakt ut eftersom er åsikt lyser starkare än femton byggarbetslampor) att jag istället borde göra något vettigt, typ jobba. Om ni har rätt i att det enda som funkar är att leva ett tråkigt inrutat jobb-liv hela, hela tiden vet jag inte vad jag gör.
Jag önskar er alla en underbar sommar, även de vänner jag missar att prata med i sommar... Jag älskar er lika mycket fast jag inte ringer.
Något för er att läsa i sommar vänner: Plan B 3.0, kort version, längre sammandrag eller hela boken. Det är gratis (och på svenska). Om ni läser den så tar jag med mig och läser Cradle to cradle, så kan vi diskutera miljöfrågor när jag kommer tillbaka.
Kontakt med mig i sommar? Det blir svårt. Skicka inte sms, det är inte säkert att de finns kvar i etern när jag väl slår på telefonen. Kommentarer här på bloggen eller mail funkar men vänta er inga snabba svar. Det finns ont om internetcaféer i skogen, men väl i städerna jag besöker då och då.
Anledningen till att jag ska vandra i sommar:
Egentligen har sträckan Smygehuk-Treriksröset funnits i tankarna länge. Men det var nog i höstas jag bestämde mig för att jag ville gå på en "riktig" hajk och inte bara hänga med de vanliga uppstyrda scouthajkerna med lek och aktiviteter var och varannan kilometer. Med en gnutta inspiration från Into the wild blev till sist beslutet att vara iväg några månader och hålla mig borta, åtminstone en del, från samhällets trygga (jobbiga, irriterande och rutinfyllda) tillvaro. Och jag hoppas kunna känna, om inte total obundenhet, så åtminstone en liten del av det jag definierar som frihet. Jag hoppas också att det inte visar sig att ni får rätt, ni som tycker jag är dum i huvet för att jag gör detta. Första reaktionen hos en del har varit, om än inte uttalat (även om ni lika gärna kunde sagt det rakt ut eftersom er åsikt lyser starkare än femton byggarbetslampor) att jag istället borde göra något vettigt, typ jobba. Om ni har rätt i att det enda som funkar är att leva ett tråkigt inrutat jobb-liv hela, hela tiden vet jag inte vad jag gör.
Jag önskar er alla en underbar sommar, även de vänner jag missar att prata med i sommar... Jag älskar er lika mycket fast jag inte ringer.
Något för er att läsa i sommar vänner: Plan B 3.0, kort version, längre sammandrag eller hela boken. Det är gratis (och på svenska). Om ni läser den så tar jag med mig och läser Cradle to cradle, så kan vi diskutera miljöfrågor när jag kommer tillbaka.
mooot Sherwoodskogen!
Ganska exakt en månad kvar tills jag ska gå nu och det har börjat klia i fötterna.
Idag fick jag tag på en kompass, så nu kommer jag veta vilket håll jag ska gå och kommer aldrig gå fel. Jag är fullt medveten om att ni som känner mig kanske inte riktigt tror på att jag inte kommer gå vilse, och ska jag vara ärlig så är det nog mest bullshit faktiskt. Om jag någon gång under min vandring faktiskt vet var jag är så lär jag bli väldigt förvånad. Men men... Jag har kompass och karta. Min kära sverigekarta. Mer detaljerad än en gratis vägkarta från macken behöver man väl inte?
Friluftsliv i helgen. Kanoter, scouter och massor med sol. Peace!
...efter en riktigt bra film.
Min kära soffa är borta. Men den är åtminstone i goda händer. Verkar också som att min majs kan få plats i samma vänliga hem. Ja, jag håller på att sortera och tömma fortfarande. Kommer kanske ångra mig någon gång, men nu börjar det bli väldigt lätt att göra sig av med sakerna. Många minnessaker som kommer åka i tunnan, till loppis eller till bättre behövande.
Igår var jag övertygad om att jag skulle ha träningsvärk efter en runda på cykel i motvind och kasst med luft i däcket. Men inte ett spår av ont idag vilket känns skönt inför sommaren. Det lär nog snarare vara ryggen det blir jobbigt för. Eller kanske något finger.
Har fortfarande inget riktigt vettigt svar på frågan varför jag ska gå i sommar.
sleep tight
don't let the bed bugs bite
Bara för att klargöra...
Vad gör man den förste april?
Om jag skulle joina främlingslegionen skulle det bara vara för att se vad som händer om man gör deras "gröntjänst" bara för att vapenvägra precis innan man ska skickas iväg någonstans. Om jag ska bära vapen ska det vara för att skydda något eller någon som ligger mig varmt om hjärtat. Och bara om jag kan vara 100% säker på att det är "politiskt korrekt" (enligt mina mått mätt).
Det vill säga: Det skulle inte vara i Franska främlingslegionen.
Jag ska gå i Sverige i sommar.
(Och ja, självklart kommer jag till dig syrran. Det är det enda säkra målet jag har.)
Om jag skulle joina främlingslegionen skulle det bara vara för att se vad som händer om man gör deras "gröntjänst" bara för att vapenvägra precis innan man ska skickas iväg någonstans. Om jag ska bära vapen ska det vara för att skydda något eller någon som ligger mig varmt om hjärtat. Och bara om jag kan vara 100% säker på att det är "politiskt korrekt" (enligt mina mått mätt).
Det vill säga: Det skulle inte vara i Franska främlingslegionen.
Jag ska gå i Sverige i sommar.
(Och ja, självklart kommer jag till dig syrran. Det är det enda säkra målet jag har.)
Till Aubagne
Långvandringen har ändrats helt. Det blir inte riktigt lika långt. Ca 200 mil genom Danmark, Tyskland och Frankrike hela vägen ner till Aubagne och Främlingslegionens rekrytering. Ett nytt liv med nya utmaningar.
Planer, planer, planer
Skorna har kommit, batterierna är laddade, maten shoppad och packningen packad. Imorgon: Rössjön/Västersjön. Nä, tyvärr. Jag är sjuk. Tyck synd om mig. Men jag hade nog inte gett mig av imorn även om jag varit frisk. Det känns som att jag borde lägga ner så mycket tid som möjligt på plugget, speciellt nu när det verkar som att jag hittat kurser som jag verkligen, verkligen gillar. Geografilärare är den nya framtidsplanen. Men om man känner mig väl så vet man att mina planer ändras lika ofta som en surikatmamma föder ungar.
Har lite problem med planerandet av sommarens långvandring. Att eventuellt strunta helt i att "gå genom Sverige" och bara bege mig ut, helt utan mål och krav. Promenera tills det är dags att plugga igen helt enkelt. Och då var tanken att jag skulle börja gå från Dalarna, direkt efter exkursionen, till min kära syster som jag saknar så mycket. Vilket innebär att jag kommer missa vårlägret med mina scoutvänner.
Stundens andra alternativ är att jag faktiskt går genom hela Sverige. Fast söderifrån. Eftersom jag i det fallet kanske kan få sällskap av en cool, cool kille. Det hade bara kunnat gå bra.
Whaling and dealing
Har läst en del det senaste halvåret och även om en stor del av "Den glada vetenskapen" är ganska tråkig så har han lyckats få med ett par strålande satser;
"...dessa sparsmakade och svårtillfredsställda som inte nöjer sig ens med en riklig vinning om inte arbetet självt är den högsta vinningen. Till detta sällsynta släkte hör konstnärer och kontemplativt lagda av alla slag, men också den kategori av sysslolösa som tillbringar sitt liv på jakt, resor eller med kärleksaffärer och äventyr."
Friedrich Nietzsche - Den glada vetenskapen.
Upp eller ner?
Jag är väl inte känd bland mina vänner som "Killen-med-koll-på-läget". Men tre månader är för lång tid att vara ute och promenera utan att tänka lite på vart jag jag ska gå och vilken utrustning jag kan behöva. Och när det gäller grejer jag ska ha med mig så var min första tanke att jag skulle köpa ny och lättare ryggsäck och ett par nya, inte så höga, kängor. Men min andra tanke var att jag helt skulle låta bli att köpa något. Att bara använda det jag redan har innanför dörren. Just nu väger vågskålen över på budgetvarianten. Med undantaget att jag ska köpa ett par nya skor, dock inga kängor.
Om man ska lyssna på folk som gett sina åsikter i de forum där jag frågat om tips, så är min packning för tung. "En packning på 10kg kommer vara ett hinder." Jag vet inte om jag riktigt tror på det, men jag försöker slimma packningen så långt jag tror det är möjligt utan att köpa en massa dyra prylar bara för att tjäna några hundra gram. Jag tycker det är lite komiskt när man läser om folk som räknar upp att de sparat 100g här och 150g där. Men vem vet... Jag kanske förstår vad de menar när jag väl kommit iväg på min vandring.
Jag funderar fortfarande på om jag ska gå norr till söder eller tvärtom. Det är tydligen snö där uppe i juni, vilket för mig var en överraskning. Märkligt så lite man kan veta om sitt eget land. Min tanke var ju inte att behöva använda skidor. Men det lär bli jobbigt utan, om jag bestämmer mig för att börja vid röset. Fördelen med att istället börja söderifrån är att jag kan ta mig hem för att vara med på den traditionella midsommarfesten och sedan ta mig tillbaka och fortsätta där jag slutade. Nakdelen är att det är jobbigare att ta sig hem från Treriksröset än från Smygehuk.
Får väl fundera vidare...
Om man ska lyssna på folk som gett sina åsikter i de forum där jag frågat om tips, så är min packning för tung. "En packning på 10kg kommer vara ett hinder." Jag vet inte om jag riktigt tror på det, men jag försöker slimma packningen så långt jag tror det är möjligt utan att köpa en massa dyra prylar bara för att tjäna några hundra gram. Jag tycker det är lite komiskt när man läser om folk som räknar upp att de sparat 100g här och 150g där. Men vem vet... Jag kanske förstår vad de menar när jag väl kommit iväg på min vandring.
Jag funderar fortfarande på om jag ska gå norr till söder eller tvärtom. Det är tydligen snö där uppe i juni, vilket för mig var en överraskning. Märkligt så lite man kan veta om sitt eget land. Min tanke var ju inte att behöva använda skidor. Men det lär bli jobbigt utan, om jag bestämmer mig för att börja vid röset. Fördelen med att istället börja söderifrån är att jag kan ta mig hem för att vara med på den traditionella midsommarfesten och sedan ta mig tillbaka och fortsätta där jag slutade. Nakdelen är att det är jobbigare att ta sig hem från Treriksröset än från Smygehuk.
Får väl fundera vidare...
I'll be walkin' through Sweden mate!
The summer of -09 will be one for the books!
Jag har tänkt uppfylla en av drömmarna nästa sommar. Och eftersom mitt minne sviker mig alltför ofta och jag ibland har en tendens att vara lite förvirrad, så tänkte jag dokumentera så mycket som möjligt här.
Planen, som den ser ut just nu, är att jag ska ta mig upp till treriksröset med buss och tåg för att sen börja vandra söderut. Med en pressening att sova under and a smile on my face ska jag gå hela vägen ner till Smygehuk. Jag kan se det redan nu... när jag springer genom skogen, slänger av mig ryggsäcken i panik och hoppar upp i ett träd, jagad av största björnen i norrland. Eller när jag står i en korsning långt ute på landet, med pyttelite mat och vatten kvar i packningen och inte har en aning om jag ska ta höger eller vänster. Eller när jag ligger under presseningen, genomfrusen och blöt, i värsta stormen och förbannar den dagen jag bestämde mig för att vandra genom Sverige.
Känner ni hur roligt det är?
Kommer självklart att ta in på vandrarhem lite då och då när jag befinner mig i civiliserade områden. Även den bilden ser jag framför mig... när jag står i en varm dusch efter att ha sovit i skogen över en vecka. Ah... Najs... Tänkte ta och besöka några av norrlands kuststäder och nere vid Gävle viker jag av inåt land för att passera mellan våra två stora sjöar, över till västkusten och sedan ner till Sveriges sydligaste punkt.
Ska köpa en del saker som kan underlätta min promenad. En kompass, egentligen mest för att ha koll på var solen går upp och ner. Då har jag större chans att slå läger på ställen med schyssta fototillfällen. Ett myggnät att sova i, ja de säger att det finns snö i norrland på vintern och mygg på sommarn. Ett underställ i marino-ull, har hört från flera håll att det ska vara ett skitbra material så jag bara måste testa själv. Ju färre plagg jag har på mig dessto gladare är jag. Ett hopprep, om man inte tränar innan man ska gå två hundra mil så är det nog inte helt säkert att man klarar det.
Ja, detta är väl så långt jag har planerat hittils. Det kommer mer uppdateringar när sommaren närmar sig.
There is a pleasure in the pathless woods,
There is a rapture on the lonely shore,
There is society, where none intrudes,
By the deep sea, and music in its roar:
I love not man the less, but Nature more.
- Lord Byron
Peace! (unless it's a class war)
Jag har tänkt uppfylla en av drömmarna nästa sommar. Och eftersom mitt minne sviker mig alltför ofta och jag ibland har en tendens att vara lite förvirrad, så tänkte jag dokumentera så mycket som möjligt här.
Planen, som den ser ut just nu, är att jag ska ta mig upp till treriksröset med buss och tåg för att sen börja vandra söderut. Med en pressening att sova under and a smile on my face ska jag gå hela vägen ner till Smygehuk. Jag kan se det redan nu... när jag springer genom skogen, slänger av mig ryggsäcken i panik och hoppar upp i ett träd, jagad av största björnen i norrland. Eller när jag står i en korsning långt ute på landet, med pyttelite mat och vatten kvar i packningen och inte har en aning om jag ska ta höger eller vänster. Eller när jag ligger under presseningen, genomfrusen och blöt, i värsta stormen och förbannar den dagen jag bestämde mig för att vandra genom Sverige.
Känner ni hur roligt det är?
Kommer självklart att ta in på vandrarhem lite då och då när jag befinner mig i civiliserade områden. Även den bilden ser jag framför mig... när jag står i en varm dusch efter att ha sovit i skogen över en vecka. Ah... Najs... Tänkte ta och besöka några av norrlands kuststäder och nere vid Gävle viker jag av inåt land för att passera mellan våra två stora sjöar, över till västkusten och sedan ner till Sveriges sydligaste punkt.
Ska köpa en del saker som kan underlätta min promenad. En kompass, egentligen mest för att ha koll på var solen går upp och ner. Då har jag större chans att slå läger på ställen med schyssta fototillfällen. Ett myggnät att sova i, ja de säger att det finns snö i norrland på vintern och mygg på sommarn. Ett underställ i marino-ull, har hört från flera håll att det ska vara ett skitbra material så jag bara måste testa själv. Ju färre plagg jag har på mig dessto gladare är jag. Ett hopprep, om man inte tränar innan man ska gå två hundra mil så är det nog inte helt säkert att man klarar det.
Ja, detta är väl så långt jag har planerat hittils. Det kommer mer uppdateringar när sommaren närmar sig.
There is a pleasure in the pathless woods,
There is a rapture on the lonely shore,
There is society, where none intrudes,
By the deep sea, and music in its roar:
I love not man the less, but Nature more.
- Lord Byron
Peace! (unless it's a class war)
