vagabondwannabe

Jag jobbar igen. Fick fler timmar, nästan innan jag han sätta foten innanför dörren, redan första dagen. Nu gäller det att hitta en billig lägenhet så är "allt det tråkiga" klart för den närmsta framtiden. Egentligen är det väl inte rätt att säga att jobbet är tråkigt, än. Just nu är det roligt, för det är något jag inte jobbat med tidigare. Och jag lär inte ha tråkigt i lägenheten heller har jag en känsla av. Men jobb och tak över huvet är två "måsten" just nu. Och när saker är "måsten" är det inte riktigt lika gött som det skulle kunna vara. Men jag ligger ändå på minst en åtta på må-bra-skalan. Jag hoppas innerligt att jag kan leva utan dessa två "måsten" igen några månader inom några år. Nå... jag och mina drömmar.

Hoppas kunna bidra med en pinne till Härnösands befolkningsstatistik. Innan sommaren hade jag mer eller mindre seriösa funderingar då och då på att flytta upp hit. Men nu är det precis det jag gör. Eller jag försöker i alla fall... söker arbete för att kunna skaffa lägenhet här. Det hade varit riktigt najs att kunna bo i närheten av den syster som man inte träffat särskillt ofta de senaste... vad är det? nästan 10 år? Hoppas på att allt ska lösa sig så snabbt som möjligt så jag inte ska behöva störa husefriden här så länge till. Så fort jag fått tag på en anställning blir det till att jaga fatt på en lägenhet. Och jag är inte så kräsen. Så länge vatten och avlopp fungerar och det inte kostar för mycket så har jag en känsla av att jag kommer trivas som fisken i vattnet.

Fick en fråga igår: Var ser du sig själv om två år?
Och om jag funderar på det lite... Så blir jag mer och mer sugen på att åka över till staterna och vandra Pacific Crest Trail. Men jag kommer INTE göra den vandringen ensam. Så om du känner någon som är intresserad så säg till.
Eller så kanske man skulle ge sig ut på de svenska vägarna igen? Eller kanske bara fortsätta jobba så jag får råd till jorden-runt-resan någon gång? Skaffa den där kajaken och paddla hela sommaren?
Mmm... Två år är alldeles för långt fram för att jag ska kunna klara av att planera. Jag som knappt planerar morgondagen i vanliga fall. Nä, jag säger som jag brukar: Vi får se.

Boktips: Lång väg hem

Miljökursen jag läser visade sig vara fullpackad med intressanta texter, undersökningar och artiklar. Älskar att läsa och lära mig mer om just detta ämnet, men samtidigt får det en att fundera. Visst är det mycket snack överallt om klimatförändringar hit och klimatförändringar dit och bla bla bla... Jag tröttnar själv på mycket och försöker vara så kritisk jag kan när jag hör något nytt i media. Jag bryr mig, men inte till någon överdrift (i alla fall inte enligt mina mått mätt). Jag har dock, efter att ha läst en del artiklar nu, kanske inte direkt blivit rädd men jag har defintivt börjat fundera på hur världen kommer se ut om det verkligen blir som många av dessa forskare säger. Kanske kommer det påverka mig när jag sitter där i ekan med min polare och spenderar pensionen med att fiska och röka pipa, kanske inte. Kina och Indien verkar dock inte få det lätt. Ju mer jag tänker på "katastrofen" som närmar sig ju mer övertygad blir jag att antalet människor snart börjar gå neråt. Om vi nu, eller snart, överbefolkat jorden så kommer naturen lösa problemet åt oss. Samtidigt så finns tanken där att vi nog klarar oss ändå, men det hoppas jag inte vi gör. Om hälften av oss dör så kanske resten kan förstå att vi borde spendera resurserna på ett annat sätt. "Men är det inte bättre om vi stoppar klimatförändringen?" Jag tror inte att det var vi som satte igång den och jag tror inte att vi kan stoppa den. Men fortsätt källsortera, något annat vore korkat. Dock av en annan anledning.
Vad har då detta med friluftsliv att göra? Inte mycket, men det är vinter och då gör jag inte mycket utomhus om det inte har med scouter att göra. Och vi har inte varit överdrivet aktiva denna vintersäsong. Men det börjar i alla fall snart bli dags att säga upp lägenheten inför sommarens promenad.
Om du inte har något vettigare att göra så kan du suga upp lite intressant kunskap här.