Har varit "hemma", i skåne, nästan en vecka nu. Packat. Träffat vänner. Under sommaren har jag ju inte träffat överdrivet många av dem. Jag trodde att saknaden av dem skulle bli en av de jobbigaste sakerna under promenaden, men det har inte alls varit jobbigt. Jag kände mig aldrig ensam eftersom jag visste att de inte försvunnit någonstans. Nu är det dock jag som, kanske inte direkt försvinner, men flyttar långt bort. Och det slog mig i helgen att det faktiskt blir ganska sällan jag kommer träffa dem nu. Men vågskålen väger ändå över betydligt så det är inte ens att fundera på att avbryta flytten.

Nu sticker jag, men en fet puss, innan jag går, till er som gjort veckan i skåne sjukt najs med gin o tonic, te, öl, 25-års fest, kolonilottsinspektion, casinobesök och fiske. Love you all!