Härnösand

Vandraren har ingenstans att gå när han kommit fram till slutet... Ja nu är långpromenaden slut. Tog mig till Hudiksvall varifrån jag tog buss och tåg hit till Härnösand. Varför? Dels för att jag ville ha möjlighet att delta på Urkult och dels för att jag kände mig grymt nöjd med min vandring. Så en vecka mer eller mindre spelade ingen större roll. Det känns gött att vara framme, men jag hade lätt kunnat spenadera flera månader till på detta viset. Det är lätt den bästa sommaren jag haft.
"Då har du ju fuskat sista biten"
Nej... det går inte att fuska. Om man inte insett det så har man inte förstått anledningen till varför jag gått. Det har aldrig varit en tävling. Det har aldrig varit något jag måste klara av. Det är bara något jag ville göra, något jag gjort. Levt.

Men vad har hänt sedan campingen?
Det har blivit betydligt mer uppför och nerför. På vägarna alltså. Jag vet inte om det klassas som berg men annars kan vi säga kullar. Det är mycket mer kullar här i norrland än i Skåne. Psykiskt har det bara gått uppför sedan jag kom in i Gästrikland. Ja grabbar, jag är kär. Ni vet så där så att tårna står vinkelrätt rakt upp och skägget växer fem centimeter om dagen. Kär i norrland. Det dröjde över en månad innan någon stannade för att erbjuda skjuts. Sen gick inte många dagar innan nummer två stannar med sin flakbil. Killen har långt hår och bryter på... amerikanska(?). Hans indianliknande ansikte ler brett när jag säger vad jag pysslar med. Han tycker det är ett "soft" sätt att spendera sommaren. Jag kände fort att Hippie-kraften var stark i honom. Och det verkar det som att den är överlag här i norrland. (Högst troligt att jag därför blev kär så fort) För sedan träffar jag en härlig tjej som bjuder på te och nötter i en liten, underbar stuga. Det snackades kollektiv, ungdomsverksamhet och rovdjur. Hon hade sett björnspår i närheten och troligtvis nästan blivit nersprungen av två vargar mitt i natten. Detta samtal gjorde mig lite nojig när jag senare skulle slå upp tältet i skogen. Men tyvärr fick jag varken se eller höra varg eller björn.

Vet inte riktigt vad som händer nu. Kanske Urkult, kanske inte. Oavsett vilket så blir det antagligen några promenader på lederna som finns häromkring. Tänkte spana lite här uppe och se vad det finns för möjligheter till jobb också och kanske stanna här ett tag. Inget bestämt ännu, men det hade varit roligt.

Så... Sommarens långvandring är slut och jag vilar ut hos syster. Peace! hehe

Kommentarer
Postat av: pernilla

hej lille bror jag tycker du har varit jätte duktig

så vila ut nu och mys med lille oscar han e en riktig liten mysig kille kram från syrran i skåne

2009-07-24 @ 20:08:28
Postat av: Anonym

lycka till med ankorna!

2009-07-25 @ 22:14:17
Postat av: mattias

bra jobbat jocke! hoppas vi ses snart!

2009-07-26 @ 00:43:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0