Motala
Dagarna och, kanske framför allt, nätterna på John Bauer-leden kändes som ren semester. Vackert, småländskt natur- och kulturlandskap med skogsstigar och grusvägar istället för hård asfalt under fötterna. Den största bekvämligheten var förstås de fasta vindskydden som jag kunde bre ut mig i. Ja, inte i det vid IKHP-stugan eller det söder om Gränna. Men så är det nog inte heller meningen att man ska sova i dem.
Jag blev tvungen, trots att jag lovat mig själv efter tidigare erfarenheter att aldrig göra om det, att korsa hagar med kor i. Men efter några lugnande ord från en bonde, som för övrigt var väldigt trevlig och kom tillbaka en extra gång till mig för att snacka och bjuda på kaffe, vågade jag mig genom den första och sen gick det som en dans. Mer sällskap fick jag av några killar och en liten tre-årig flicka vid ett av vindskydden. Korv bjöd de på som passade utmärkt till den pasta jag kokat.
Värt att nämna är också Pukasjön. Jag har snart läst klart Walden av Thoreau och denna sjön bjöd på precis den stämning jag tror skulle infinna sig om man satt vid Walden. Rogivande så det stänker om det.
Väl ute på vägarna igen har jag lunkat på genom bland annat Ödeshög och Vadstena. Två mysiga städer värt ett besök om ni kommer där förbi. En trevlig pratstund fick jag med en cyklande herre just i utkanten av Vadstena. Och så tror jag att jag träffat södra Sveriges mest godhjärtade och trevliga man. Björn heter han. Jag blev inbjuden at låna dusch, dicka kall juice och dessutom så fick jag en god tallrik fil, Men bäst av allt var att höra om de platser denne beresta herrn har varit på. En mycket trevlig stund, som jag är mycket tacksam för, blev det alltså innan jag promenerade vidare.
Nu sitter jag på ett internetcafé i Motala och ska vila och undvika den stekande solen ett par timmar innan jag letar nya vägar norrut.
Jag tackar för alla kommentarer jag fått, men då jag ont om tid vid datorn har
kan jag tyvärr inte bjuda er på något vänligt svar.
Vilken poet jag är. Ha det gått vänner. Och alla andra som jag inte känner!
Jag blev tvungen, trots att jag lovat mig själv efter tidigare erfarenheter att aldrig göra om det, att korsa hagar med kor i. Men efter några lugnande ord från en bonde, som för övrigt var väldigt trevlig och kom tillbaka en extra gång till mig för att snacka och bjuda på kaffe, vågade jag mig genom den första och sen gick det som en dans. Mer sällskap fick jag av några killar och en liten tre-årig flicka vid ett av vindskydden. Korv bjöd de på som passade utmärkt till den pasta jag kokat.
Värt att nämna är också Pukasjön. Jag har snart läst klart Walden av Thoreau och denna sjön bjöd på precis den stämning jag tror skulle infinna sig om man satt vid Walden. Rogivande så det stänker om det.
Väl ute på vägarna igen har jag lunkat på genom bland annat Ödeshög och Vadstena. Två mysiga städer värt ett besök om ni kommer där förbi. En trevlig pratstund fick jag med en cyklande herre just i utkanten av Vadstena. Och så tror jag att jag träffat södra Sveriges mest godhjärtade och trevliga man. Björn heter han. Jag blev inbjuden at låna dusch, dicka kall juice och dessutom så fick jag en god tallrik fil, Men bäst av allt var att höra om de platser denne beresta herrn har varit på. En mycket trevlig stund, som jag är mycket tacksam för, blev det alltså innan jag promenerade vidare.
Nu sitter jag på ett internetcafé i Motala och ska vila och undvika den stekande solen ett par timmar innan jag letar nya vägar norrut.
Jag tackar för alla kommentarer jag fått, men då jag ont om tid vid datorn har
kan jag tyvärr inte bjuda er på något vänligt svar.
Vilken poet jag är. Ha det gått vänner. Och alla andra som jag inte känner!
Kommentarer
Postat av: Daniel
Tack för brännaren vid vindskyddet. Tänkte bjuda tillbaka lite sprit men du var en morgonlärka. Lycka till att nå norra sverige. Jag tänker följa din färd. Börja bli sugen att göra samma resa. Ska börja planera.
Postat av: Ericsson
Hej!
Kan du inte skriva lite om vad du äter?
Kul att det går bra, och jag hoppas att det fortfarande gör det.
Trackback