Ja, idag är en fin dag. Jag tömmer lägenheten och städar den för att imorgon lämna över nycklarna och aldrig komma hit igen. Lite synd är det att lämna plantan, men jag har bott här mer än två år och alltså gått över gränsen för hur länge jag bor på ett område. Enligt statistiken borde jag flyttat den tjugonde januari. Frågan är hur jag ska räkna de kommande fyra månaderna. Jag flyttar ju bara från en lägenhet, inte till någon. Ja, jag slaggar i en säng knappt en månad till, men sen då? Var bor jag då? Jag är ju inte riktigt hemlös, eller?
Nåja, det riktigt fina med dagen är att jag återigen blivit morbror. Till en liten pojk som jag hoppas får namnet Batman, åtminstone i andra- eller tredjenamn. Räknar med att besöka honom i sommar under promenaden. Jag ska lära honom allt jag kan.
Helgens kanotande blev strålande. Soligt, knappt någon blåst och inget stressande för att komma fram i tid. Det var en aning komiskt att se de kära scouterna sicksacka sig fram på ån. Själv hade jag en lysande paddlingspartner som liksom jag verkade tycka att det är roligare att chansa på de mer spännande delarna istället för att ta de lugna, säkrare alternativen i ån. Det ska bli gött att paddla om några veckor igen, hoppas bara det blir lika schysst väder då.
Men nu ska jag glatt och i sällskap av underbar musik fortsätta i lägenheten.